Samma bild som i förra inlägget.c

Nu har mina änglar Ärtan och Riva fått en egen plats. Kommer ihåg när jag var liten och var ledsen och grät så var Ärtan alltid bredvid och pep och grät med mig. Och när hon låg i min säng varje natt för jag hatade att sova själv. Riva, min lilla Rivis. Hon hade världens personlighet, vilket gör det så svårt att släppa henne. Den lilla solstrålen skulle alltid vara i centrum, allt ljus på mig (vilket jag känner igen mig i;)) Jag lärde henne så många smårtix också, till exempel  high five, höger/vänster tass, puss osv..

Tänk om jag bara kunde få träffa er en gång till...